Idag idag idag idag idag.
Idag har jag druckit fyra koppar té.
Idag har jag gjort ingenting.
Guilty pleasure.
James Sawyer Ford.
En av mina all time favorites är helt klart James Sawyer Ford från serien Lost. Han är en sådan komplex karaktär. Sedan älskar jag det här med bad guy på utsidan, men good guy på insidan. Plus att han är minst sagt trevlig att titta på... Vem kan klaga då?
Kate: What?
Pickett: I said do you love him?
Kate: STOP!
Pickett: Do you love him?! Do you love him?!
Kate: Leave him alone!
Pickett: Do you love him?
Kate: What are you doing!? STOP!
Pickett: Do-you-love-him!?
Kate: YES! I love him! I love him! I love him, please.
She said "I'm not quite, myself tonight. But the way you touch me, oh, makes me tongue tied. That could be the wine too."
Dagens inköp.
Mera precis dessa:
Jag har nu läst de två första böckerna i Harukis serie 1Q84, och är helt förälskad i dem. Sputnikälskling har nu längre intresserat mig, så jag slog till. En ytterligare anledning är att jag ska göra ett fördjupningsarbete om Haruki Murakami och hans författarskap i och med min kurs Litteratur och litteraturvetenskap.
Väääänner.
Men vi är på låtsas, och vi bara låtsas.
bara slungar dig ur vardagen som släpar dig i backen
Jag känner smaken av din tunga när jag andas in
för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
Så länge rymnden är oändlig är jag alltid din, din
I staden där jag trodde att jag träffat alla
fick du mitt hjärta stanna
Men vi är på låtsas
och vi bara låtsas
Låtsas att stan lyser lila
lalala lalala
- Din alltid din, Anton Kristiansson
Snart slutar det och börjar på nytt.
Blir inte mindre rädd eftersom jag igår sökte högskola. Åh.
Vecka tio och elva genom instagram.
Färgade sedan mitt hår mörkbruntlila och var förälskad i min jacka.
Den tid jag inte läste, spelade jag Sims, smsade i flickornas smsgrupp och skrev projektarbete.
Avslutade sedan skolveckan med ännu en fika, återigen en citronbiskvi, en chailatte, en Hannes och en Anna. Sedan tog jag mig en helgtripp till Norrköping som blev mer känslosamt än vad som var menat.
Never regret.
Det där med ord.
Vi drar den enkla faktan först.
Mitt namn är Denise, jag bor i en stad som varken är liten eller stor vid namn Motala, precis vid vättern. På sommaren har vi Varamon, där jag knappt spenderar någon tid. Jag är arton år gammal, går mitt sista år på i gymnasiet med inriktning på samhäll/kultur och peppar inför studenten. Jag har en mamma, och en pappa som vilken annan människa på denna jord. Jag har även en lillebror som jag tycker om väldigt mycket. Jag räknar även min pappas flickväns fyra barn till mina syskon. Efter gymnasiet planerar jag att flytta till Västerås, gå på Mälardalenshögskola och läsa Beteendevetenskap. Jag planerar att börja om, och rymma på äventyr till stora staden Stockholm lite då och då.
Jag är som vilken annan tonåring som helst, präglad av osäkerhet. Jag tycker om att uttrycka mig i ord, men finner det svårare än någonting annat. Jag tycker även om att uttrycka mig i vackra bilder, för det är simplare. Jag använder té, kyssar, böcker, att ha en blyertspenna i min hand, se på tusentals tv-serier såsom The Vampire Diaries och Grey's Anatomy, katter, vin rakt ur flaskan och sångtexter (väldigt gärna Håkans) som rehabilitering. Sommarnattspromenader är även en stor favorit, och jag älskar att gå på bio.
Vintern tycker jag däremot inte om, och att pulsera genom decimenter lång snö skippar jag helst. Jag är inget större fan av komedifilmer, inte heller tv-spel faller mig i smaken. Jag äter inte fisk i några större mänger, men jag älskar allting som har med frukt att göra. Pastellfärger faller mig också i smaken, och sådant som svart och vitt har jag börjat vilja slänga i väggen mer och mer. Jag vill vara färgglad. Jag är usel på att städa, och mitt tédrickande syns ofta genom ett tusentals tékoppar på mitt skrivbord. Jag älskar även rött läppstift.
The potential you'll be that you'll never see. The promises you'll only make. Drink up with me now.
Ska sitta och beundra dessa människor nu.
Hektiska veckor och annat som kanske inte är så hektiskt. Vad vet jag.
Bestämma hur mycket man ska skriva dagligen, och sedan hålla sig till det. Självdiciplin, som inte heller någonsin varit min starka sida. Sen på sidan av allt detta har man tusentals andra uppgifter, en del som är försenade och en del som går riktigt bra som man vet att man kommer lämna in i tid.
På något vis, verkar jag ha saker och ting under kontroll.
Jag somnar till och med mellan tio och halv elva varje dag, sen att det aldrig riktigt känns som om jag faktiskt har sovit är en annan femma. Men det kanske är tanken som räknas.
Det är bara att vänta på att tiden ska ticka sig framåt, och att asfalten och vårsolen återigen ska komma på besök, för vintersnön bestämde sig tydligen för att göra en sista visit.
Som en orkan kan jag svepa bort dig. Men jag tänker aldrig dö, nej. Det kommer aldrig va över för mig.
Enkel fakta om té.
Ärligt skratt.
The Story of Keep Calm and Carry On
En fredag har tagit slut.
Vinade med fina vänner, åkte buss när man inte bör åka buss, skrattade, satt i en jacuzzi och pratade, fick en fin klänning/tunnika som satt perfekt av en vän och kramades, pussade även på magar och munnar.
Idag är det lyx, säg.va
Filmlista.
Vilken biograffilm blev din allra första?
Jag tror det var Tillbaka till landet ingenstans, såg den med min moster. Var kanske... Nej, jag minns inte hur gammal jag var. Minns bara att jag satt på en bilstol.
Topp fem favoritfilmer:
Friends with benefits, Alice i Underlandet (tecknade), Titanic, Pearl Harbor och Girl, Interrupted.
Topp fem regissörer:
Tim Burton, annars vet jag inte. Är så dålig på att reflektera över sådant. Bör bli bättre.
Din absolut bästa biografupplevelse?
Nej. Denna kan jag inte svara på. För jag har inget svar. Kan inte komma på någon upplevelse som har stuckit ut mer än någon annan, helt ärligt. Jag som älskar bio.
Topp fem manliga skådespelare:
Hayden Christensen kommer jag för alltid vara kär i, sen har vi Ian Somerhalder som har de vackraste isblåa ögonen någonsin, Leonardo DiCaprio för jag är en tönt. Hm... Två till. Vad sägs som Johnny Depp och Alexander Skarsgård?
Topp fem kvinnliga skådespelare:
Natalie Portman, Angelina Jolie, Dakota Fanning, Jennifer Lawrence för hennes otroliga charm, och även Nina Dobrev tycker jag om.
DVD.
En favoritfilm från Disney?
Oliver och gänget kommer för alltid ha sin charm för mig.
Favoritsoundtrack från en film?
Är för dåligt på sådant här. Missar alltid sådant, har en tendens att lyssna igenom tv-seriers olika soundtrack istället, och isf älskar jag allt med The Vampire Diaries.
Tre filmer du verkligen ser fram emot att se:
Känn ingen sorg, The Host och Warm Bodies.
Om du skulle göra en film, hur skulle den se ut då?
Kärlek, tragedi. Orden skulle vara viktiga. Vad som sägs, varje liten rörelse.
Det skulle vara betydelse över det hela. Jag skulle vilja att man skulle påverkas, och minnas. Ingen action, absolut ingen action. Inte en komedi heller.
You will fall in love.
You will fall in love with someone who’s cold and always seemingly pushing you away. When all is said and done, they will be forever known as the one person you couldn’t get to love you. Unfortunately, it will hurt and sting worse than the good ones, the ones that chopped up your meat for you and picked out an eyelash from your eye and were nice to your mother, because love often feels like a game we need to win. And when we lose, when we realize we couldn’t get what we ultimately desired from a person, it makes us feel like a failure and erases all the memories of those who loved us in the past. It’s a permanent smudge on your love resume.
You will fall in love with someone for one night and one night only. They’ll come to you when you need them and be gone in the morning when you don’t. At first, this will make you feel empty and you’ll try to convince yourself that you could’ve loved this person for longer than a night, but you can’t. Some people are just meant to make cameo appearances, some are destined to be a pithy footnote. That’s okay though. Not every person we love has to stick around. Sometimes it’s better to leave while you’re still ahead. Sometimes it’s better to leave before you get unloved.
You will fall in love with the old couple down the street because to you they represent the impossible: a stable, long-lasting love. You’re trying to get someone to like you for more than ten minutes. A monogamous “never get sick of ya” love seems unfathomable. “What’s your secret, sir? Do you just say yes a lot?”
You will fall in love with smells, the good and the bad kind. You will want to wear your lovers shirt because it makes you feel close to them and you’re okay with being that PSYCHO who is legitimately sniffing their shirt in public. You will fall in love with sweat, certain perfumes, the smell of the season in which you fell in love. This particular love smells like fall. It smells like Halloween and a roaring fire and leaves and fog and mist and candy and food and family and whiskey and sex and the lint that collects on sweaters. When it ends, if it ends, you will never experience another fall without thinking of him, her, it. The memories will stick to the ground like a mound of leaves and will only dissipate when the weather drops.
You will fall in love with your friends. Deep, passionate love. You will create a second family with them, a kind of tribe that makes you feel less vulnerable. Sometimes our families can’t love us all the time. Sometimes we’re born into families who don’t know how to love us properly. They do as much as they can but the rest is up to our friends. They can love you all the time, without judgement. At least the good ones can.
This is where I’m supposed to tell you that you will fall in love with The One, a person who isn’t too cold or too nice. Their “O” face is perfectly fine and they’re not afraid to show how much they love you. This person is supposed to wait for us at the end of the twentysomething road as some kind of reward for all the heartache and loneliness. We deserve them. We’ve earned this kind of love.
So fine. You’re going to fall in love with The One. You’re going to fall in love with someone who will make sense beyond college or a job or a particular season. They’ll make sense forever and won’t ever want to leave you behind. I’m telling you this not because it’s true but because it NEEDS to be true. Everyone is entitled to this kind of love, so why not? Have it. It’s yours. Blow out the candles on your 30th birthday, holding their hand, and let out an exhale that’s been waiting for ten years. Do it. Now."
- Ryan O’Connell, The Types of People You Will Fall in Love With In Your 20’s
Perfekt vilken tid som helst.
Den är även enkel att göra, ännu bättre!
Min bestod av:
En och en halv banan
Man kan praktiskt sett använda sig av vad som helst, och blanda i vad som helst. Det enda som behövs utöver ingridienser är, en mixer!
Things that matter...
- David Levithan
Silver Linings Playbook
Jag tror de flesta har hört om denna, denna som jag spenderade lördag kvällen med på bion.
En film man bör, kan dock erkänna den inte var så bra som jag trodde den skulle vara. Så lite av en besvikelse.
Även ganska förutsägbar.
En skog, en stuga,
Det finns en skog, i den är skogen finns det en stuga. En liten stuga, den är röd, som vilken annan stuga som helst.
Stugan har små söta fönster, vita. Vanliga. Tråkiga kan man nog kalla dem.
I den här stugan, finns det två människor. En pojke, med askblont hår, det lockar sig och faller i hans ögon. Bruna ögon, ett snett leende med perfekt raka tänder. Även en flicka finns, hon har långt hår, det är brunt men skiftar i grönt efter en misslyckad färgning. Hennes tänder är också perfekta, men hon gömmer dem bakom sin hand då hon skrattar. Hon är blyg. Han är inte blyg. De skrattar.
Han tar ett steg närmre, hon tar ett steg bakåt. Båda är nervösa, de andas tungt. Hon bakar in i vägen, han stiger närmare. Hon med sin rygg mot vägen, han med sin bröstkorg mot hennes. Deras andetag andas i takt, med varandra. Deras hjärtan bultar, i takt med varandra.
Hon andas hektiskt, nervositeten skenar i hennes blodådror som om det vore ett lopp om livet. Livet.
Han lyfter sin arm, lägger den på hennes midja, lyfter den ytterligare, lägger sin handflata mot hennes bröst. De är lagom, varken stora eller små. De passar perfekt, i hans hand. De tittar på varandra, bruna ögon i gröna ögon.
De säger ingenting, för ord behövs inte. Omgivningen talar för sig själv. Hennes fingrar berör hans kind, hennes fingrar gräver ner sig i hans hår. Han böjer sig framåt, det är bara centimeter kvar, tills deras läppar möts. Nu möts deras läppar, för första gången, på en evighet. Hans skägg, kittlar hennes haka. Hon slutar aldrig vara nervös.