paintedbynumber.blogg.se

Idag har jag spillt nybryggt té på min hand, två gånger.

Idag har jag sett ett avsnitt av Vampire Diaries, jag har sett åtta avsnitt av Beauty and the beast, jag har sett fyra avsnitt av Lost och lär med störst sannolikhet se fyra till.

Idag har jag druckit fyra koppar té.

Idag har jag inte praktiskt sett inte sagt ett ord till något, eller skrivit några ord alls.
Idag har jag gjort ingenting. 

 

Jag har en väldans förkärlek för tv-serier, kaaaanske lite för mycket. But anyways.
En av mina all time favorites är helt klart James Sawyer Ford från serien Lost. Han är en sådan komplex karaktär. Sedan älskar jag det här med bad guy på utsidan, men good guy på insidan. Plus att han är minst sagt trevlig att titta på... Vem kan klaga då?

 

 

 

 

 

 

 

Som den kärlek jag har för böcker, kunde jag inte längre motstå att köpa ett antal.
Mera precis dessa:

Haruki Murakami - Sputnikälskling
Jag har nu läst de två första böckerna i Harukis serie 1Q84, och är helt förälskad i dem. Sputnikälskling har nu längre intresserat mig, så jag slog till. En ytterligare anledning är att jag ska göra ett fördjupningsarbete om Haruki Murakami och hans författarskap i och med min kurs Litteratur och litteraturvetenskap.

 

Har fått höra att denna bok ska vara väldigt fin, och omslaget är ju definitivt fint säg! Bestämde mig för att köra en chansning och köpa den. Den kostade endast 50kr, så vem kan motstå?

Vi vet alla vem Tim Burton är, vem kan ha missat hans filmer som Alice i Underlandet, Kalle och chokladfabriken, Sweeney Todd osv. Alla med även Johnny Depp! Den fina mannen. I vilket fall som helst, när jag insåg att det fanns en bok skriven av honom, med flertal söta berättelser i fann jag den som ett måste. 77kr var det ju helklart värt! 

 

Nu ska man bara vänta på att dessa böcker ska dyka upp i brevlådan! Åh. Jag är så peppad, så att säga. Glad Denise.

Där i mitten av en kyss som får dig att sväva över marken
bara slungar dig ur vardagen som släpar dig i backen
Jag känner smaken av din tunga när jag andas in
för dina kalla händer djupt under mitt varma skinn
Så länge rymnden är oändlig är jag alltid din, din
I staden där jag trodde att jag träffat alla
fick du mitt hjärta stanna

Men vi är på låtsas
och vi bara låtsas
Låtsas att stan lyser lila
lalala lalala

- Din alltid din, Anton Kristiansson

Beställde precis min studentklänning. Är pepp, och en aning rädd. 
Blir inte mindre rädd eftersom jag igår sökte högskola. Åh. 

Mysde i min säng och pratade med månen via Haruki Murakami. Gosade även med min hårboll till katt, och åt munkar med en Hannes.

 

Vinade sedan med fina vänner, satt i en jacuzzi och pratade stunt, och hade en bergochdalbanebusstur. Det var ingenting jag föredrog. Föredrog den delen med kramar och pussar med vännerna mina.

Dagen efter åkte jag pendeln med en Hammer, och vintern återvände sedan mot mitt samtycke.

 

Påbörjade vecka elva med fika på stan med en Anna, citronbiskvi och cappuccino. 
Färgade sedan mitt hår mörkbruntlila och var förälskad i min jacka.

 

Fortsatte att läsa i fantastiska boken av Haruki Murakami, läste om en vegetarian till katt. 
Den tid jag inte läste, spelade jag Sims, smsade i flickornas smsgrupp och skrev projektarbete.
Avslutade sedan skolveckan med ännu en fika, återigen en citronbiskvi, en chailatte, en Hannes och en Anna. Sedan tog jag mig en helgtripp till Norrköping som blev mer känslosamt än vad som var menat. 

 

Så vem är jag?

Vi drar den enkla faktan först. 
Mitt namn är Denise, jag bor i en stad som varken är liten eller stor vid namn Motala, precis vid vättern. På sommaren har vi Varamon, där jag knappt spenderar någon tid. Jag är arton år gammal, går mitt sista år på i gymnasiet med inriktning på samhäll/kultur och peppar inför studenten. Jag har en mamma, och en pappa som vilken annan människa på denna jord. Jag har även en lillebror som jag tycker om väldigt mycket. Jag räknar även min pappas flickväns fyra barn till mina syskon. Efter gymnasiet planerar jag att flytta till Västerås, gå på Mälardalenshögskola och läsa Beteendevetenskap. Jag planerar att börja om, och rymma på äventyr till stora staden Stockholm lite då och då. 

Jag är som vilken annan tonåring som helst, präglad av osäkerhet. Jag tycker om att uttrycka mig i ord, men finner det svårare än någonting annat. Jag tycker även om att uttrycka mig i vackra bilder, för det är simplare. Jag använder té, kyssar, böcker, att ha en blyertspenna i min hand, se på tusentals tv-serier såsom The Vampire Diaries och Grey's Anatomy, katter, vin rakt ur flaskan och sångtexter (väldigt gärna Håkans) som rehabilitering. Sommarnattspromenader är även en stor favorit, och jag älskar att gå på bio.
Vintern tycker jag däremot inte om, och att pulsera genom decimenter lång snö skippar jag helst. Jag är inget större fan av komedifilmer, inte heller tv-spel faller mig i smaken. Jag äter inte fisk i några större mänger, men jag älskar allting som har med frukt att göra. Pastellfärger faller mig också i smaken, och sådant som svart och vitt har jag börjat vilja slänga i väggen mer och mer. Jag vill vara färgglad. Jag är usel på att städa, och mitt tédrickande syns ofta genom ett tusentals tékoppar på mitt skrivbord. Jag älskar även rött läppstift.

 

Jag har en fin vän vid namn Alice, och även en fin vän vid namn Hammer, det finns även en vid namn Cornelia. De är alla fina. De har även bestämt sig för att bo i Stockholm, Norrköping respektive Karlstad, så jag måste erkänna att de bor för långt bort. Speciellt eftersom det där med buss och tåg skrämmer mig. 

Att se vackra ting, att se vackra människor, kan ändå kännas bra medan det gör så fruktansvärt ont.
Ska sitta och beundra dessa människor nu.

 

Med hektiska projektarbetetsveckor försöker jag planera, och planera har aldrig någonsin varit min starka sida. 
Bestämma hur mycket man ska skriva dagligen, och sedan hålla sig till det. Självdiciplin, som inte heller någonsin varit min starka sida. Sen på sidan av allt detta har man tusentals andra uppgifter, en del som är försenade och en del som går riktigt bra som man vet att man kommer lämna in i tid. 
På något vis, verkar jag ha saker och ting under kontroll. 

Jag somnar till och med mellan tio och halv elva varje dag, sen att det aldrig riktigt känns som om jag faktiskt har sovit är en annan femma. Men det kanske är tanken som räknas.
Det är bara att vänta på att tiden ska ticka sig framåt, och att asfalten och vårsolen återigen ska komma på besök, för vintersnön bestämde sig tydligen för att göra en sista visit. 

Jag tror ingen har missat, Håkans nya.